MENY
Va gött att sitta och käka lunch i morgonrocken!
Det är just vad jag gör nu... men tro nu inte att jag typ sovit till nu. Nejdå jag hade dejt med min bästa Ullis på Friskis 08:30 och där körde vi som vanligt ett grymt bra styrketräningspass. Hon är för himla bra min fyskompis! Vi
teamar bra! Tillsammans är vi grymma på att kräma ur våra kroppar så vi är mer än nöjda när i skiljs åt efter träningen. Jag skulle bara behöva köra lite mera kontinuerligt, det blir lite för långt mellan gångerna....får bli bättring på det.
Väl hemma satt min lilla adept Solda och väntade på att matte skulle ta henne ut en runda i skogen på sin ledig dag. Så det var inget annat än att byta om till träningskläder för utebruk och vistas utomhus ett tag. Vi tog en timmes runda uppe
i berget och även om vädret var obota tråkigt så var det skönt att komma ut och andas skön luft. Det blev inget snabbt löppass utan kan mera summeras som en vistelse i skogen blandat med löpning och gång. Vi hade även ett par fågelsituationer,
det verkar ju faktiskt finnas fågel så nu blev jag sugen på att ta en jaktdag i helgen. Får se vad mannen tycker om det. Kanske inte läge i morgon eftersom vi har julfest med jobbet i kväll men kanske söndag morgon?
Lite kul där ute i skogen för idag sprang vi på gamla skidspårsleder uppe i berget. Det har faktiskt gått stora SM i längdskidåkning här uppe i Tjärnaberget och det är dessa gamla skyltar man kan träffa på fortfarande. Det måste ha varit grymt
tuffa spår och väldigt svår utförsåkning på dessa spår. Detta SM gick av stapeln 1985 och jag hade tänkt att delta som sista års junior på seniorSM men minns att jag blev förkyld precis när vi skulle åka hit. Då bodde jag i Jämtland och
gick på skidgymnasium och fick snällt stanna hemma när mina kompisar åkte ned till Dalarna. Men jag har ju verkligen fått tagit del av dessa spår efter att jag flyttade hit -86. Stigarna och Tjärnaberget har blivit min
oas dit jag gärna tar mig på min lediga tid. För mig som älskar löpning är det verkligen en kanonterräng.
Tänk vad lustigt det är, då år 1985 hade jag inte en aning om att jag skulle bli bosatt i Borlänge endast ett år senare och så småning om träffa Jonas och bilda familj.
Det verkar ju gå bra för jag kan nog se mig som Borlängetjej nu!
0