Eva Lång

Sitter i soffan och är rätt trött trots att det inte var jag som körde cykelloppet idag utan idag var jag Jonas och Annas enmanna serviceteam. Ja förutom att Solda var med också på dagens utflykt så teamet bestod av två tjejer, varav en fyrbent.

 

De här två cyklisterna håller ju på att ta sig igenom klassikern och det här var deras första cykellopp och de valde att köra 12 milarundan av Siljan runt. Det gjorde det superbra och gick i mål på 4.52 timmar. Bra träning inför Vätternrundan, Vasaloppet är avklarat.

 

När starten gått på Sollerön tog jag mig en paus med kaffe och macka och sedan körde jag till Rättvik där jag hade planerat att hinna se dem. Men det var himla precis jag hann dit, hade just parkerat då kom de insusande i centrumrondellen så jag hann bara skrika allt jag hade: Heja på!!! Går det bra? Det gjorde det, de så superfräscha ut. Tack och lov att jag inte missade dem, men det gick inte så snabbt att ta sig mellan Mora och Rättvik då det som sagt var mycket cyklister på vägen så det gällde att smyga fram och köra försiktigt. Just den anledning gjorde sedan att jag vände och körde tillbaka till Sollerön samma väg och inte följde med loppet runt Siljan.

 

MEN först gjorde jag något jag tänkt i många år att jag skulle vilja göra. Jag tog mig ut på långbryggan i Rättvik som är 628 m lång. Ett tag tvivlade jag dock på att jag skulle komma mig ända längst ut då Solda blev superskraj för att gå vidare när vi hade kommit halvvägs. Ibland undrar man ju vad som rör sig i en hunds huvud. Men hon tyckte i alla fall att något var riktigt läskigt och jag kände bara att shit nu är jag här och tänker inte missa att få gå längst ut så vi fick sätta oss en stund på en bänk därute på mitten av långbryggan för att hon skulle vänja sig vid miljön. När det gått några minuter tyckte hon att det var okej att gå vidare, så check på den nu har jag varit längst ut. Konstigt det där för Solda brukar inte bli orolig och skraj på det där sättet.

 

Väl tillbaka på Sollerön var det jättekul att se när mina godingar gick i mål supernöjda och med varsin fin vit dalahäst i pris. Jag är så impad, i påskas hade Anna aldrig suttit på en racercykel och nu har hon och far trampat runt nästan 100 mil. Bra jobbat!!!